Ensjön, oktober 2018

Som det måste ha sett ut; en gråmulen och kall höstdag dyker det upp en kvinna med två stora hundar som drar fram en blå gummibåt från en ryggsäck, blåser upp båten och sedan paddlar iväg med både hundar och ryggsäck ombord.

We must have made a sight; a grey cloudy autumn day and a woman with two large dogs turns up, pulls out a rubber boat from a backpack, inflates it and then paddles away with dogs and backpack onboard.

Stora Älgsjön, september 2018

Att vandra utan Oliver känns både märkligt och sorgligt; det är någonting väsentligt som saknas. Samtidigt vet jag att Oliver inte längre har de fysiska förutsättningarna för att vandra, och jag skulle sakna att vandra alltför mycket för att lägga det på hyllan. Därför kändes det rätt bra när första vandringen på hemmaplan utan honom skedde tillsammans med en grupp kompisar och gamla kollegor; dessutom var jag hundvakt åt Chiko denna dag så han gjorde naturligtvis också oss sällskap.

To go hiking without Oliver feels both strange and sad; there is something essential missing from the whole experience. Still, I know Oliver does no longer have the physical capacity needed for hiking, and I would miss hiking too much to give it up entirely. Therefore, it was comforting that the first hike at home would be in the company of a few old friends and colleagues; I was also dog sitting Chiko that day so, of course, he also joined us. 

Kolmårdsskogen, februari 2018

Gör om och gör rätt! Första gången jag sov ute på vintern med Oliver och Charlie så frös vi alla tre, men mest frös nog hundarna. Jag fick många tankar om hur de fortsättningsvis skulle kunna hålla sig varma och bestämde mig till slut för att sy om två vanliga sovsäckar till dem.

Do it and then do it better! The first time I slept outdoors with Oliver and Charlie in the winter all three of us were cold, the dogs more so than I. I had many ideas on how they would stay warm in the future and eventually decided on converting two sleeping bags to fit them.

Skönnarboleden, februari 2018

Att sova ute på vinterhalvåret var något som jag redan under hösten kunde konstatera inte var någonting för mig, jag är för frusen av mig för det helt enkelt. Det var en ny kännedom jag hade fått om mig själv, och det var något som jag hade svårt att att erkänna för mig själv. Däremot så drar man ibland förhastade slutsatser.

To sleep outdoors during the winter-half year was something that I already in the Autumn had decided was not for me, I get cold too easily. It was a new fact I had learned about myself, and one I had a difficult time to make peace with. But sometimes one can be too quick to reach conclusions.

Viggebyleden, januari 2018

När en vän i slutet av januari frågade om vi skulle ge oss ut på en dagsvandring, drygt fem veckor efter att Oliver insjuknade i SRMA, så tänkte jag: varför inte?

When a friend at the end of January asked if we wanted to go for a day hike, almost five weeks after Oliver became ill with SRMA, I thought: why not?

Kättsättersleden, december 2017

När hösten övergått till vinter, dagarna är korta och dagarna mest känns gråa och trista känns det ibland motigt att ta sig ut; trots att det egentligen är vad man behöver som mest. Så första adventhelgen tog jag mig i kragen, packade ryggsäcken och tillsammans med hundarna begav jag mig därefter av till Kättsättersleden.

The Kättsätter trail can be reached from the neighbourhood Kättsätter in Norrköping, on the 117 or 118 bus route. The trail is 4,5 kilometres long, but I could read on the map that the Kättsätter trail connects to the Klockaretorp trail, and that from there you can make a detour to an observation tower for birdwatchers; I thought it could make for a decent day hike.

Sörmlandsleden, oktober 2017

Under hösten hade jag vid ett par tillfällen varit inne och nosat lite på Sörmlandsleden. Sörmlandsleden är ett nätverk av leder på ungefär 100 mil, och sträcker sig från Stockholms-området ner till Kolmårdsskogen. När jag stött på Sörmlandsleden har både ledmarkeringar, underhåll och vindskydd varit bättre än på Östgötaleden, så när jag fick tillfälle att planera en helgvandring var det därför Sörmlandsleden som lockade; och jag visste precis vart vi skulle börja.

In the Autumn I had several times come across the Sörmland trail. It is a network of about 1000 kilometres of hiking trails, stretching from Stockholm down to Kolmården forest. When on the Sörmland trail I have noticed that both markings and shelters have been better kept than on the Östgöta hiking trail. So when I had the opportunity to plan a hiking weekend the choice fell on the Sörmland trail; and I knew just where to start.

Rödgölens naturreservat, oktober 2017

Rödgölens naturreservat ligger utanför Norrköping, beläget nordväst om den lilla orten Skriketorp. Genom åren har jag hört många som talat väl om Rödgölen; den kuperade terrängen, de artrika små sumpskogarna och den gamla tallskogen som ibland kan ge känslan av att vistas i en urskog.

Rödgölen Nature Reserve is situated outside Norrköping, northwest of the small community, Skriketorp. I have through the years heard many speak well of Rödgölen; the rugged nature, the wetland forests which are rich in species and the old pine forest which occasionally gives a visitor the feeling of being in a primary forest.

Östjuten, september 2017

Innan denna helg hade jag aldrig hört talas om packraft eller packrafting. Efter helgen hade jag både fått testa på, utvidgat mitt friluftsbegrepp och fått nya framtida äventyr att drömma om.

Before this weekend I had never heard off a packraft or about packrafting. But after the weekend I had not only tried it, but I had also expanded my underdtanding of the words outdoor life and had new future adventures to dream about.

Vikitteln, september 2017

Hösthänget kallas det arrangemang som en fredagseftermiddag samlade ett 15-tal personer i alla åldrar vid Vikitteln längs Sörmlandsleden, etapp 30.

Hösthänget is the name of the event that one Friday afternoon gathered about 15 people of different ages at Vikitteln on the Sörmland trail, section 30.

Uttakleiv (Lofoten), juli 2017

Vita havsstränder och fjäll är en kombination som man kanske inte alltid tänker hör ihop, men Lofotens stränder ser ibland rent av tropiska ut.

A white seashore and mountains is not a combination one usually thinks about, but the beaches in Lofoten sometimes look tropical.

Grønnlia Gapahuk (Lofoten), juli 2017

Friluftsliv behöver inte handla om vandring, det kan vara något så enkelt som att packa ihop en ryggsäck med middag, dra iväg någonstans och laga mat. Det är precis vad jag och min moster Ulrika gjorde tillsammans med hundarna en kväll.

Outdoor life doesn’t always need to be about hiking, it can be about a simple thing like packing dinner and go somewhere to cook. That’s exactly what my aunt Ulrika and I did together with the dogs one evening.