Sörmlandsleden, oktober 2017

Under hösten hade jag vid ett par tillfällen varit inne och nosat lite på Sörmlandsleden. Sörmlandsleden är ett nätverk av leder på ungefär 100 mil, och sträcker sig från Stockholms-området ner till Kolmårdsskogen. När jag stött på Sörmlandsleden har både ledmarkeringar, underhåll och vindskydd varit bättre än på Östgötaleden, så när jag fick tillfälle att planera en helgvandring var det därför Sörmlandsleden som lockade; och jag visste precis vart vi skulle börja.

In the Autumn I had several times come across the Sörmland trail. It is a network of about 1000 kilometres of hiking trails, stretching from Stockholm down to Kolmården forest. When on the Sörmland trail I have noticed that both markings and shelters have been better kept than on the Östgöta hiking trail. So when I had the opportunity to plan a hiking weekend the choice fell on the Sörmland trail; and I knew just where to start.

Rödgölens naturreservat, oktober 2017

Rödgölens naturreservat ligger utanför Norrköping, beläget nordväst om den lilla orten Skriketorp. Genom åren har jag hört många som talat väl om Rödgölen; den kuperade terrängen, de artrika små sumpskogarna och den gamla tallskogen som ibland kan ge känslan av att vistas i en urskog.

Rödgölen Nature Reserve is situated outside Norrköping, northwest of the small community, Skriketorp. I have through the years heard many speak well of Rödgölen; the rugged nature, the wetland forests which are rich in species and the old pine forest which occasionally gives a visitor the feeling of being in a primary forest.

Utsiktsrundan, oktober 2017

Hösten är en fantastisk årstid. Naturen sprakar i ett myller av färger, luften är sval och frisk men solen värmer. Tillsammans med en kompis hade jag planerat att vandra Utsiktsrundan sedan sommaren. Vi var övertygade om att Kolmårdsskogen och utsikten över Bråviken skulle visa sig från sin bästa sida just när träden var som färggladast; och helt fel hade inte.

Autumn is a fantastic time of the year. Nature sparkles in a variety of colours, the air is cool and fresh, but it is warm in the sun. A friend and I had been planning to hike Utsiktsrundan since the summer. We were convinced that Kolmården Forest and the view of Bråviken would be best when the trees were the most colourful; and we were not wrong.

Östjuten, september 2017

Innan denna helg hade jag aldrig hört talas om packraft eller packrafting. Efter helgen hade jag både fått testa på, utvidgat mitt friluftsbegrepp och fått nya framtida äventyr att drömma om.

Before this weekend I had never heard off a packraft or about packrafting. But after the weekend I had not only tried it, but I had also expanded my underdtanding of the words outdoor life and had new future adventures to dream about.

Vikitteln, september 2017

Hösthänget kallas det arrangemang som en fredagseftermiddag samlade ett 15-tal personer i alla åldrar vid Vikitteln längs Sörmlandsleden, etapp 30.

Hösthänget is the name of the event that one Friday afternoon gathered about 15 people of different ages at Vikitteln on the Sörmland trail, section 30.

Glotternskogen, september 2017

När ens gamle fyrbenta vandringskamrat, livskamrat och bästa vän fyller 13 år finns det bara ett sätt att fira: ute i skogen!

When your four-legged hiking partner, life partner and best friend turns 13 years old there is only one way to properly celebrate: out in the woods!

Göta Kanal, augusti 2017

Göta Kanal är ett av Sveriges största byggnadsprojekt och löper tvärs genom landet. Från början en transportväg för att slippa Hansan och betala tull, men idag är Göta Kanal ett populärt turistmål som även kallas för skiljsmässodiket.

Göta Canal is one of Sweden’s largest engineering projects and runs across the country. It is at the start a transportation route used to avoid the Hanseatic League and paying the Sound Dues, but today Göta Canal is a popular tourist attraction, and is also known as the divorce ditch.

Vrinneviskogen, augusti 2017

Ibland behöver man inte söka sig så långt hemifrån för att komma ut i naturen och tanka ny energi. Vrinneviskogen är den skog jag har närmast mig, och dit söker jag mig när tid eller möjlighet inte riktigt finns för en tur längre bort.

Sometimes you do not need to search far from home to find nature and refuel new energy. Vrinnevi Forest is the forest nearest to me, and it is there I go when time or opportunity does not permit an outing further away.

Nuolja, juli 2017

Egentligen var det här det började, eller kanske snarare här som det tog fart. Det är många gånger som jag har passerat Abisko, i regel med tåget på väg till eller från Narvik. Ännu fler gånger har jag drömt om att en dag vara en av dem som kliver av för att upptäcka Abisko.

This is where it all began, or rather where it took off. I have passed Abisko many times, mostly on the train on my wait too or from Narvik. Often I have dreamt of one day being one of those to get off and discover Abisko

Låktatjåkko fjällstation, juli 2017

I ett pass mellan två fjälltoppar ligger Låktatjåkko fjällstation. Den är inte bara Sveriges högst belägna fjällstation, utan har också Sveriges högst belägna bar. Där kan du också äta mat i restaurangen, och sova i en säng. Den brunmålade stugan ligger 1228 meter över havet, och har där legat sedan 1939, drygt 9 kilometer från Björkliden.

In a mountain pass between two summits you will find Låktatjåkko Mountain Lodge. It is not only Sweden’s highest located mountain lodge, but also Sweden’s highest located bar. There you can also eat in a restaurant, and sleep in a bed. The brown painted lodge is situated 1228 meters above sea level, and has been there since 1939, about 9 kilometers from Björkliden.

Rallarvägen, juli 2017

Den gamla materialvägen till Malmbanan har alltid fascinerat mig. Den bär fortsatt spår från en tung historia, både från rallarnas slit och från krigsåren.

The old supply road to the Ore Line has always fascinated me. It is marked by footprints with the heavy weight of history, both from the navvys hard labour and from years of war.

Uttakleiv (Lofoten), juli 2017

Vita havsstränder och fjäll är en kombination som man kanske inte alltid tänker hör ihop, men Lofotens stränder ser ibland rent av tropiska ut.

A white seashore and mountains is not a combination one usually thinks about, but the beaches in Lofoten sometimes look tropical.