Det var inte helt säkert att jag skulle kunna åka och vandra i fjällen denna sommaren, på grund av den stukning som jag ådrog mig på fjället sommaren innan. Men tillslut fick jag ändå okej av min fysioterapeut; men ned restriktioner. Jag fick inte gå mycket mer än en mil om dagen. Jag hade en…
Lapplandsleden, juli – augusti 2022
Från den stund jag först läste om att det var på gång att bli en ny led i fjällen var jag sugen på att gå den, speciellt när jag läste att flera mil av den ännu inte följde en upptrampad stig. Det lät väldigt tilltalande, så första sommaren efter att leden invigts gav jag mig…
Tjustleden, juli 2020
Denna vandring kostade verkligen mer än vad det smakade. Jag har bara fått förlika mig med att ibland kan det bli så, ibland kan det man älskar att göra mest bli total pest.
This hike cost me more than it was worth. I have had to come to terms with that sometimes what you love doing the most can turn into a disappointing struggle.
Övre och Nedre Glottern, maj 2020
Med tanke på hur bra det gick att paddla packraft med Tycho första gången så tänkte jag lite naivt att det borde gå lika bra ett halvår senare. Då låg han still och sov. Denna gång var han vaken och klättrade runt i båten.
Seeing how well Tycho did the first time I took him packrafting I was naive enough to expect the same six months later. Back then he slept, this time he was completely unable to sit still in the boat.
Sörmlandsleden, april 2020
Vissa vandringar planerar man inför lite extra noga, och ser fram emot lite extra. Och sedan händer saker som man inte kan förutse. Detta var tredje gången som jag planerade för att vandra från Kolmården till Katrineholm.
There are hikes that I plan for extra carefully, and look forward to a bit more than others. And then something unforseen happens and plans have to be cancelled. This was the third time I planned to hike from Kolmården to Katrineholm.
Sörmlandsleden och Kokärrsleden, februari 2020
Detta med att ta med en valp ut på vandring råder det väldigt många delade meningar om. Det är upp till varje hundägare att själv ta ställning till hur man vill göra, men jag har aldrig sett någon anledning till att inte ta med en valp ut.
Whether to take a puppy hiking or not is a loaded question. In the end it is up to every dog owner to make their own decision, but personally I have never seen a reason to not bring a puppy along.
Övre Glottern, oktober 2019
Det ska börjas i tid, det som krokigt ska bli sägs det. Därmed såg jag ingen anledning till att vänta med att introducera Tycho för friluftslivet. Dagen han blev 10 veckor gammal gav vi oss av tillsammans med en friluftskompis för att paddla packraft och sova en natt ute.
There is a Swedish expression that basically means that if you wish for something to be done properly you can not wait around for it to happen. I therefore saw no reason to wait for Tycho to be introduced to the outdoors. The same day he turned 10 weeks old we left town with an outdoor friend to go packrafting and spend a night outdoors.
Silverleden, september 2019
Att ta Silverleden på en helg var en spännande och lärorik upplevelse. Det är intressant att under kontrollerade former pusha sig själv och se vart ens gränser går, och det är kul att gå i ett område med så mycket historia. I flera hundra år var dessa gruvor en plats där människor arbetade och slet, och idag spatserar människor där för nöjes skull.
Hiking the Silver Trail during a weekend turned out to be an exciting learning experience. It is interesting to see how far you can push yourself and discover what your limits are, and it was fun to hike in a area with so much history. For several hundred years these mines were a place where people worked hard and struggled, and today people come hear to walk for pleasure.
Fjällräven Classic Sweden, augusti 2019
Det hade länge varit en dröm att genomföra Fjällräven Classic Sweden. Året 2019 skulle Classic Sverige dessutom sammanfalla med min 30 årsdag, och jag tänkte att finns det ett bättre sätt att spendera sin födelsedag på än att få göra det man drömt om?
It had for a long time been my dream to do the Fjällräven Classic Sweden. In 2019 Classic Sweden would take place the same week as my 30’th birthday and I thought: is there a better way to spend your birthday than doing something you have dreamed about?
Östgötaleden, april 2019
Att sitta ner och sätta ord till minnena av denna vandring innebär på sätt och vis att sätta punkt för det sista kapitlet i Olivers och min bok. Detta är den sista vandringen vi gjorde tillsammans och det sista äventyret jag har kvar att skriva om.
To sit down and put words to the memories of this particular hike is is in a way the closing of the last chapter of Oliver’s and mine book. This is the last adventure I have left to write about; our last hike together.
Stångån och Kinda Kanal, juni 2019
Detta är ett av de största äventyren jag planerat för. En paddling som sträcker sig över en vecka, från ett landskap till ett annat. Ett kliv utanför komfortzonen. Detta skulle ha varit Olivers tur, hans stora sommaräventyr.
This is one of the biggest adventures I have ever undertaken. Paddling for a week, from one province to another. A step outside my comfort zone. It was supposed to be Oliver’s trip, his great summer adventure.
Järleån, maj 2019
Redan i vintras bestämde jag mig för att i sommar så vill jag göra en längre tur med packraften. Men innan det är dags för den så var det hög tid att ta ut båten på en ordentlig premiärtur.
Early this winter I decided that come summer I would I would do a weeklong trip with the packraft. Before that, though, it was time to take the boat out on a proper premier after the winter.
Ensjön, oktober 2018
Som det måste ha sett ut; en gråmulen och kall höstdag dyker det upp en kvinna med två stora hundar som drar fram en blå gummibåt från en ryggsäck, blåser upp båten och sedan paddlar iväg med både hundar och ryggsäck ombord.
We must have made a sight; a grey cloudy autumn day and a woman with two large dogs turns up, pulls out a rubber boat from a backpack, inflates it and then paddles away with dogs and backpack onboard.
Stora Älgsjön, september 2018
Att vandra utan Oliver känns både märkligt och sorgligt; det är någonting väsentligt som saknas. Samtidigt vet jag att Oliver inte längre har de fysiska förutsättningarna för att vandra, och jag skulle sakna att vandra alltför mycket för att lägga det på hyllan. Därför kändes det rätt bra när första vandringen på hemmaplan utan honom skedde tillsammans med en grupp kompisar och gamla kollegor; dessutom var jag hundvakt åt Chiko denna dag så han gjorde naturligtvis också oss sällskap.
To go hiking without Oliver feels both strange and sad; there is something essential missing from the whole experience. Still, I know Oliver does no longer have the physical capacity needed for hiking, and I would miss hiking too much to give it up entirely. Therefore, it was comforting that the first hike at home would be in the company of a few old friends and colleagues; I was also dog sitting Chiko that day so, of course, he also joined us.
Längs havet från Unstad till Eggum (Lofoten), augusti 2018
Turen från Undstad till Eggum är en jämförelsevis lätt led på Lofoten, ändå utbrast min väninna ”fy fan vilken jävla led” och tyckte att jag skulle citera henne ordagrant.
The hike from Unstad to Eggum is a relatively easy trail for Lofoten, but despite that my friend burst out saying ”Damn, what a fucking trail” and told me to quote her.
Utsiktstur från Hagskaret (Lofoten), juli 2018
Lofoten förför. De branta fjällen skapar en dramatisk effekt i ett landskap som annars ligger på havsnivå, och havet gör att det bjuds på snabba och häftiga väderväxlingar. Det är lätt att bli förälskad i detta landskap, men det är inte all de som lockas till Lofoten som återvänder hem.
Lofoten is a place that grabs you. The steep mountains create a dramatic effect in a landscape that otherwise is at sea level, and the ocean offers fast and violent changes in weather. It is easy to fall in love with this landscape, and those that are tempted to visit Lofoten do not always return back home.
Björnturen, juni 2018
Medan jag gick där på vägen funderade jag på hur mycket som har hänt sedan jag gick Björnturen förra året. Jag har varit ute mycket själv, men ibland också med andra. Jag har egentligen gjort allt det och mycket mer än vad jag för ett år sedan trodde att jag var kapabel till att klara av. Och allting har jag fått göra tillsammans med Oliver och Charlie. Där och då kände jag mig väldigt stolt över mina egna prestationer och av hur mycket jag utvecklats på bara ett år.
While I walked there I thought about how much had happened since I hiked Björnturen last year. I have been out on my own a lot, but also with others. I have actually done everything and more than I thought I would be capable of. And I have done it all together with Oliver and Charlie. There and then I felt rather proud of my own achievements and by how much I had learned and grown in just one year.
Holavedsleden, maj 2018
En led som går genom det småländska skogslandskapet och förbi platser med fin utsikt längs en rutt som förr var fruktad för stråtrövare lät väldigt lockande för mig. Jag såg framför mig stigar som slingrade sig fram genom djup och mosig barrskog och över steniga höjder i ett landskap som kanske skulle påminna om målningar av John Bauer. Ack så fel jag hade.
A hiking trail leading through the Småland forest landscape and places with beautiful views along a path that in the past was known and feared for highwaymen sounded very appealing to me. I saw before me paths weaving their way through deep and mossy coniferous forests and over stony hills in a landscape that would remind me of John Bauer’s paintings. I was wrong.
Klockaretorpsleden, maj 2018
Under vinterhalvåret har jag besökt platser som jag ibland känt att dit vill jag tillbaka igen för att se hur det ser ut när det blivit vår och blommorna börjar komma, eller hit måste jag och tälta när det blivit sommar och naturen är klädd i full grönskande skrud. En sådan plats är Klockaretorpsleden.
During the winter half-year I have visited several places that I have thought I must return to in the spring to see the budding flowers, or I must visit here again and bring the tent once it is summer was and nature is dressed in green. The Klockaretorp Trail is one of those places.
Nittälven, april 2018
Medan jag skriver detta hänger forfarande min utrustning på tork utspridd i lägenheten. Sovsäck och liggunderlag i vardagsrummet, tältet i hallen och drybags i köket. Vi är nyligen hemkomna efter att i tre dagar ha paddlat packraft på Nittälven i Kopparberg. Jag är både trött och öm i kroppen, men jag är också upprymd efter detta fantastiska äventyr.
While I write this there is still gear hanging to dry everywhere in my flat. Sleeping bag and sleeping mats in the living room, the tent is in the hall and drygbags hang in the kitchen. We have just come home from a three day long packrafting adventure on the river Nittälven, located in Kopparberg. My muscles are both tired and sore, but I am also still feeling elated from this amazing adventure.
Fjällmossen Östra, mars 2018
Fjällmossen är ett naturreservat i Kolmården som är känt för sin gamla tallskog och öppna myrmark som är hem för den sällsynta orkidén mossnyckel. Det var dit jag blev medbjuden för en dagstur med vandring en lördag i mars.
Fjällmossen is a nature reserv in Kolmården known for its old pine forest, open landscape of bogs and for being the home of the protected orchid dactylorhiza sphagnicola. It was here we went when I was invited to join a day hike one Saturday in March.
Kolmårdsskogen, februari 2018
Gör om och gör rätt! Första gången jag sov ute på vintern med Oliver och Charlie så frös vi alla tre, men mest frös nog hundarna. Jag fick många tankar om hur de fortsättningsvis skulle kunna hålla sig varma och bestämde mig till slut för att sy om två vanliga sovsäckar till dem.
Do it and then do it better! The first time I slept outdoors with Oliver and Charlie in the winter all three of us were cold, the dogs more so than I. I had many ideas on how they would stay warm in the future and eventually decided on converting two sleeping bags to fit them.
Skönnarboleden, februari 2018
Att sova ute på vinterhalvåret var något som jag redan under hösten kunde konstatera inte var någonting för mig, jag är för frusen av mig för det helt enkelt. Det var en ny kännedom jag hade fått om mig själv, och det var något som jag hade svårt att att erkänna för mig själv. Däremot så drar man ibland förhastade slutsatser.
To sleep outdoors during the winter-half year was something that I already in the Autumn had decided was not for me, I get cold too easily. It was a new fact I had learned about myself, and one I had a difficult time to make peace with. But sometimes one can be too quick to reach conclusions.
Viggebyleden, januari 2018
När en vän i slutet av januari frågade om vi skulle ge oss ut på en dagsvandring, drygt fem veckor efter att Oliver insjuknade i SRMA, så tänkte jag: varför inte?
When a friend at the end of January asked if we wanted to go for a day hike, almost five weeks after Oliver became ill with SRMA, I thought: why not?
Kättsättersleden, december 2017
När hösten övergått till vinter, dagarna är korta och dagarna mest känns gråa och trista känns det ibland motigt att ta sig ut; trots att det egentligen är vad man behöver som mest. Så första adventhelgen tog jag mig i kragen, packade ryggsäcken och tillsammans med hundarna begav jag mig därefter av till Kättsättersleden.
The Kättsätter trail can be reached from the neighbourhood Kättsätter in Norrköping, on the 117 or 118 bus route. The trail is 4,5 kilometres long, but I could read on the map that the Kättsätter trail connects to the Klockaretorp trail, and that from there you can make a detour to an observation tower for birdwatchers; I thought it could make for a decent day hike.
Sörmlandsleden, oktober 2017
Under hösten hade jag vid ett par tillfällen varit inne och nosat lite på Sörmlandsleden. Sörmlandsleden är ett nätverk av leder på ungefär 100 mil, och sträcker sig från Stockholms-området ner till Kolmårdsskogen. När jag stött på Sörmlandsleden har både ledmarkeringar, underhåll och vindskydd varit bättre än på Östgötaleden, så när jag fick tillfälle att planera en helgvandring var det därför Sörmlandsleden som lockade; och jag visste precis vart vi skulle börja.
In the Autumn I had several times come across the Sörmland trail. It is a network of about 1000 kilometres of hiking trails, stretching from Stockholm down to Kolmården forest. When on the Sörmland trail I have noticed that both markings and shelters have been better kept than on the Östgöta hiking trail. So when I had the opportunity to plan a hiking weekend the choice fell on the Sörmland trail; and I knew just where to start.
Rödgölens naturreservat, oktober 2017
Rödgölens naturreservat ligger utanför Norrköping, beläget nordväst om den lilla orten Skriketorp. Genom åren har jag hört många som talat väl om Rödgölen; den kuperade terrängen, de artrika små sumpskogarna och den gamla tallskogen som ibland kan ge känslan av att vistas i en urskog.
Rödgölen Nature Reserve is situated outside Norrköping, northwest of the small community, Skriketorp. I have through the years heard many speak well of Rödgölen; the rugged nature, the wetland forests which are rich in species and the old pine forest which occasionally gives a visitor the feeling of being in a primary forest.
Utsiktsrundan, oktober 2017
Hösten är en fantastisk årstid. Naturen sprakar i ett myller av färger, luften är sval och frisk men solen värmer. Tillsammans med en kompis hade jag planerat att vandra Utsiktsrundan sedan sommaren. Vi var övertygade om att Kolmårdsskogen och utsikten över Bråviken skulle visa sig från sin bästa sida just när träden var som färggladast; och helt fel hade inte.
Autumn is a fantastic time of the year. Nature sparkles in a variety of colours, the air is cool and fresh, but it is warm in the sun. A friend and I had been planning to hike Utsiktsrundan since the summer. We were convinced that Kolmården Forest and the view of Bråviken would be best when the trees were the most colourful; and we were not wrong.
Östjuten, september 2017
Innan denna helg hade jag aldrig hört talas om packraft eller packrafting. Efter helgen hade jag både fått testa på, utvidgat mitt friluftsbegrepp och fått nya framtida äventyr att drömma om.
Before this weekend I had never heard off a packraft or about packrafting. But after the weekend I had not only tried it, but I had also expanded my underdtanding of the words outdoor life and had new future adventures to dream about.
Vikitteln, september 2017
Hösthänget kallas det arrangemang som en fredagseftermiddag samlade ett 15-tal personer i alla åldrar vid Vikitteln längs Sörmlandsleden, etapp 30.
Hösthänget is the name of the event that one Friday afternoon gathered about 15 people of different ages at Vikitteln on the Sörmland trail, section 30.
Poodlehike - hiking with poodles 